Jag har tidigare skrivit om det strulfria datorn och vi är ingalunda framme vi det målet. Även om Linux har bättre hårdvarustöd än både Windows och Mac OS X finns det fortfarande strulig hårdvara, som man inte får igång alls eller som det kan kräva rätt avancerade manövrer att få igång.

Felet är hårdvaruleverantörernas. Idealet är att de levererar öppna drivrutiner till grejorna, som sömlöst kan integreras med ett öppet system som Linux. De behöver inte ens göra det, det räcker med att de publicerar specifikationer för sina prylar, så har vi entusiaster som gärna bygger den "drivis" som behövs. Tyvärr tjuvhåller en del leverantörer på specarna och än mindre utvecklar de några drivrutiner själva. Då sätter de sina kunder i klistret. Ofta får vi fram hyggliga drivrutiner ändå, men det är en avancerad gissningslek, som tar tid och ibland inte leder till ett riktigt fullgott resultat.

Som konsumenter har vi makten i plånboken. Vi kan låta bli att köpa produkter som inte funkar vettigt i Linux. Ju fler vi blir som kör Linux, desto fler får vi med i den bojkotten och gissa om leverantörerna kommer att bättra sig, när det syns på nedersta raden i bokslutet.

Men vi ska inte överdriva det här problemet. Den mesta hårdvaran funkar ypperligt och eftersom jag också pillar en hel del i Windows kan jag avslöja att hårdvaruproblem också finns i Windows. Det kan gå mycket tid att få igång trilskande ljudkort, Windows fattar noll och fast man tankat senaste versionen från leverantören funkar det inte, eller också funkar det ett tag men lagas sönder av windowsupdate. De flesta av de problem som uppstår brukar det också finnas en lösning på om man frågar i vårt forum.

http://jinge.se/index.php/mediekritik/linux-nackdelar-jamfort-med-windows.htm

Intresant? Läs även andra bloggares åsikter om Windows, Linux, Ubuntu, Datorer