Mitt lilla personliga korståg för att sprida information om Ubuntu i min näromgivning går framåt i lugn men stadig takt. Igår var det fantastiskt fint väder så jag passade på att ta bussen ut till ett naturskönt bostadsområde för att där sätta upp runt 30 annonser medans frugan var upptagen med annat.

Jag har också nyfiket följt hur min annonsering i parker och på anslagstavlor har gått och måse säga att jag är mer än nöjd. Vissa annonser är helt orörda men från andra har nästan alla flikar tagits så skillnaden mellan annonstavlornas popularitet beroende på placering är mycket stor och väldigt svår att förutse. Bäst är helt klart att inte försöka sålla utan bara sätta upp överallt där man kommer åt.

Förvånansvärt kul är det också! Ibland när man sätter upp en annons så stannar en nyfiken person till och börjar nästan läsa annonsen över min axel. Det är också skönt att lugnt ströva omkring i stan och se vad som pågår istället för att bara hänga på jobbet eller vid datorn där hemma och varje gång jag kommer förbi en annons där en lapp har tagits så vet jag att jag genom att sätta upp just den annonsen åtminstonde har väckt en persons intresse.

Medvetenhet är första steget och i vårt moderna samhälle där vi är översållade med reklam och budskap så kommer det att ta tid att skapa medvetenhet. Men jag tror att vi är på god väg och om det är något jag har lärt mig här i liviet så är det att långsiktighet och uthållighet är vad som behövs för att åstadkomma en förändring. Väldigt många (speciellt unga) människor förväntar sig alldeles för snabba resultat och satsar allt på en tidig spurt. När de sedan inte ser någon påtaglig utdelning inom några dagar så blir de besvikna och ger upp.

Men världen fungerar inte på det viset, förändring tar tid. Visst ser det ofta ut som om  förändring och framgång sker över en natt, men det är oftast bara en illusion som upplevs av dem som inte sett vad som tidigare skett i det fördolda. Berlinmuren föll över en natt, men då hade redan stora förändringar skett under många års tid som ledde fram till denna episka händelse. För de (väldigt få) som kunnat följa spelet bakom galleriet så var det säkert en väntad händelse. Även artister som i allmänhetens ögon gjort en raketkarriär har oftast kämpat och förberett sig på olika sätt en lång tid för att få det att ske.

När jag sätter upp annonserna så gör jag det som ett första steg i en mycket lång resa för att växa skaran av Ubuntuanvändare. Det kommer att kräva mycket arbete och det kommer att ta lång tid, men det är absolut genomförbart. Tiden är på vår sida och det finns en fantastisk växelverkan i vad alla vi som strävar efter samma mål gör. Vi är en community som rör oss framåt genom en mängd inidividuella ansträngningar, stora som små, där varje ansträngning för oss framåt på vägen.

Det viktiga när man ger sig ut på en längre resa är att man ser till att man har gott om tid på sig och inte sliter ut sig så att man orkar i längden. Själv täcker jag stan i annonser ett kvarter i taget och jag gör det bara när bra tillfälle ges. Skulle jag tvinga mig själv ut i regn och blåst sena kvällar så skulle jag slutat för längesedan. Istället gör jag det till en del av vardagen och accepterar att det kommer att ta längre tid. Flikarna i annonsen klipper jag upp under reklampauserna i TV-kvällen och sätter upp annonser gör jag när jag har vägarna förbi, går ut med hunden eller vädret är fint och jag känner för en lite längre utflykt och upptäcktsfärd. På det viset så blir annonsuppsättningen inte ett arbete utan något som förgyller min vardag genom att ge den lite extra mening. Om några månader så har jag säkert satt upp några hundra annonser till lite överallt i stan, utan att egentligen anstränga mig.

Till hösten så lär medvetenheten vara höjd något och då blir det dags att ta min lilla kampanj till nästa nivå. Det finns många möjligheter och jag ska försöka klura ut och förbereda något bra.