Riktigt snyggt!

Mitt nuvarande, har lämnat Manjaro då det blev lite för mycket som inte fungerade, det blev Antergos kde
https://i.imgur.com/8h3XwmM.jpg
det är ju höst därav bilden som är höstlik.

Fina höstfärger, men det blå nyllet är en skamfläck.

Ha ha tja tyckte det var den icon som passade bäst helt enkelt, och den sticker ju ut som så riktigt uttryckte.

https://i.imgur.com/vMumB5i.jpg

och jo kör helt fel browser då jag tycker den funkar bättre med CPUn på denna laptop

jowa, då hoppas jag att det som jag har nu passar bättre: https://i.imgur.com/mIgNIxO.jpg

Bättre.

Fick nöjet att installera Ubuntu igen efter många år och det bästa med Ubuntu/Linux det är att man får göra precis hur man vill.

Detta är alltså Ubuntu 18.04, GNOME Flashback, Compiz Reloaded, Emerald och Docky.

Precis! 2008 ringde och ville ha sitt skrivbord tillbaka, med roterande kuber som sprutar eld och fönster som viks ihop till pappersflygplan och kastas iväg.

Tja, någon måste göra det. Någon måste vara semi- old school.

PS. Var glad att det inte är Window Maker.

@ jzzz

Snyggt!

Tar mig friheten att posta några fler skärmdumpar.

Tänker att det kan finnas nya läsare/användare där ute som inte vet vad Compiz är, eller som inte känner till att Ubuntu/Linux är det coolaste systemet som finns.

Kanske kan det väcka ett intresse hos någon.











Tack! Är imponerad av alla eldsjälar som skapat alla dessa appar och fler.

Vilken nostalgi! :D

Nostalgitrippen fortsätter...

Compiz är historia i dag och ingen klar Wayland-kandidat, men fortfarande en schysst fönsterhanterare.



Compiz körs även här med GNOME Flashback som alternativ till standardgränssnittet GNOME Shell. Det ger ett modernt skrivbord med tillhörande GNOME3-appar, där man kan skapa sina mappar och lägga sina länkar.

Shell har såklart fördelen (nackdelen?) att det är bättre anpassat för pekskärmar och kommer mer eller mindre förinstallerat med Ubuntu.

Compiz kan köras med andra skrivbordsmiljöer (som XFCE eller Mate) om man hellre föredrar det, eller helt fristående om man inte vill ha en full desktop experience. Man väljer själv hur ont det ska göra.

På skärmdumpen används Compiz hyll-plugin som skalar ner fönster till olika storlekar och används för att se aktivitet i olika fönster (script som körs, filer som ändras etc.).

Cairo-Dock körs här istället för Docky och den största behållningen med det är att Cairo-Dock kan styras från tangentbordet, helt utan mus eller styrplatta om man nu känner för det.

Visst, döljer personligen dockor och paneler (notera att GNOME-panelen har pilar för att skjuta iväg den till höger och vänster) när systemet används och kör dmenu som launcher, men syns inte på skärmdumpen.

För tio år sedan såg många Linux desktops ut så här.

Ni som vet, vet.

På tal om nostalgi...

Varför gå tillbaka 10 år när vi kan åka tillbaka 20 år i tiden.



(skärmdumpen gör inte rättvisa med brutna ikoner och avsaknad av dockapps)

Window Maker är tidlös och bättre än man tror.

Va kul! Compiz har jag kört förut men nu kör jag Cairo-dock:

Kör alltså på Xfce som varit min standard nu i flera år. Ända sedan Unity infördes. Kör även Mate med gott resultat på nån maskin. Slutade med Arch ungefär när även de övergick till Systemd.

Installerade Debian 10 buster RC på en gammal laptop jag fick av faster https://i.imgur.com/beutYG5.jpg

Har lämnat Antergos linux och har landat i Reborn linux, här är mitt skrivbord:
https://i.imgur.com/zDV6Xg1.jpg

Nu när jag faktiskt använder Ubuntu (eller ja, Xubuntu) igen så får jag väl visa upp mitt skrivbord också. Snodde GTK-temat och ikonerna från Mint dock, jag gillar utseendet på den disten



OS:et är Xubuntu 18.04 LTS och bakgrunden The Bat and Her Pet från Vladstudio.